Till dig/er

Okej, eftersom jag har fått reda på att tydligen är jag så att jag "stänger ute" folket. Och det är här, på bloggen, som de tydligen får reda på saker och ting.
Så då tänkte jag göra saken klar och skriva ner tamefan en del jag känner och så så gott jag kan...
Ända sedan april förra året har jag varit ett "psykbryt". Och det ligger och skaver i huvet varje dag. Haft huvudvärk i stort sätt varje dag i månader.
Kan säga såhär att vore det inte för brorsan, så hade det inte funnits någon Karin idag...
Och ända sedan förra året har jag känt att jag är den som är "utanför". Och det gör inte saken direkt bättre. Och hur jag har kunnat känt så ska jag försöka förklara nu.
Vi var jämt tillsammans förr. Gjorde allt ihop. Sen fick jag jobb, du var arbetslös och du jobbade inte fullt (Ni vet vilka ni är). Ni träffade varandra varje dag i månaders tid. Ni blev bara tajtare och tajtare för varje dag. Ni upplevde nya saker och äventyr som ni sedan berättade så glatt. Att den och den gången hände dittan och dattan. Ni åkte till Göteborg, jag vill hemskt gärna följa med men kunde ju inte, pga jobbet. Kände att vi bara gled mer och mer ifrån varandra. Tillslut så fanns det inget "du och jag" längre. Utan det var ett "du och hon" istället. Blev så att de gånger jag hörde av mig för att hitta på nåt, var du antingen ute på vift med de andra eller så jobbade du eller så orkade du bara inte göra nåt. Okej tänkte jag, då hör hon väl av sig när det finns "tid för mig igen". Och att hon hör av sig nästa gång hon åker nånstans. Men det kom inte.. Jag är inte den att jag tänker bjuda in mig själv i olika saker. Nu menar jag inte att ni är dålig på att höra av er. Eller det är vi säkert allihop...
Idag så åkte du och jag till Gränby, det var inte det gamla "du och jag" som satt i bilen. Hade inte sets sen nyårsafton. Vi brukade ses, eller iaf höras av varje dag. Vi pratade inte på i bilen så som vi brukade göra. Och det gör mig så jävla ledsen... Sen att du har börjat säga en sak och göra en annan gör mig ännu ledsnare.
Nu är ni hos Hanna och dricker vin. Jag har velat fram och tillbaka om jag skulle följa med eller inte. Sen bestämde jag mig för att följa med iaf. Då började tjaffset. Då sjönk mitt humör ännu mer, det var redan på botten pga... ja ni vet väl redan, just för att vissa dagar är sämre än andra. Så då valde jag att stanna hemma istället för att inte förstöra eran kväll iaf med mitt botten humör och vårat tjaffs. Och att ni skulle få den där jätte bra lördagskvällen ni är vana med nu för tiden. Sen dels hade det säkert varit jätte stelt och tjaffset hade kommit tillbaka. Okej, bättre att ta det nu, som du sa, än att dra ut på de. Men varför förstöra eran kväll, bara för att jag mår som skit? När vi kan göra det en annan dag..

Visste redan vid tolvslaget på nyårsafton att det här året skulle bli ett av de värsta. Nog för att 2007 var ett riktigt skit år för min del, men att detta kommer bli värre.

Saknar bara min vän

Ni måste ha tålamod med mig. Jag är inte den jag än gång var. Allt hänger på mina axlar, och ibland orkar jag inte längre hålla det uppe. Då brister det helt enkelt.
Det är som "Take it, or leave it". Ni avgör själva...


Det får räcka för tillfället...

Kommentarer
Postat av: Mm.

Kram

2008-01-13 @ 01:20:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0